Sjögrens Syndrom

 

Sjögrens Syndrom (SS) kännetecknas av irriterade slemhinnor i bl a ögon, mun, näsa, hals- och luftvägar, samt extrem trötthet. Sjögrens syndrom (SS) är en kronisk autoimmun systemsjukdom, som traditionellt tillhör den reumatologiska specialitén, som omfattar även övriga reumatologiska sjukdomar, t.ex kronisk ledgångsreumatism (RA), systemisk lupus erythematosus (SLE) och sklerodermi. 90 % av de diagnostiserade fallen är av ännu okänd anledning kvinnor. Sjukdomen debuterar vanligen mellan 35 och 55 års ålder, men kan uppträda redan under barn- och ungdomsåren. I de flesta fall börjar den smygande. Sjögrens syndrom kan uppträda antingen som en separat sjukdom och kallas då primär Sjögrens syndrom, eller tillsammans med någon annan diagnostiserad, reumatisk sjukdom t ex RA, SLE eller sklerodermi och kallas då sekundärt Sjögrens syndrom. Diagnosen primärt Sjögrens syndrom är vanligare än sekundärt Sjögrens syndrom.

Symtom och behandling.

De fyra vanligaste symtomen är:
• Trötthet
• Irriterade, grusiga ögon
• Torr mun
• Handleds- och fingerledssmärtor

Trötthet.

Ett av de första betydelsefulla symtomen brukar vara en mycket uttalad trötthet. Tröttheten påverkar sättet att leva. Sjukdomen går i skov, eftersom bättre och sämre perioder avlöser varandra. Detta gör att man ändå kan leva ett liv med livskvalité ”nästan som vanligt” med längre eller kortare intervaller, dock tyvärr nästan alltid följt av den ständigt återkommande tröttheten.

Irriterade ögon.

Ögonen känns irriterade, som om det finns grus, sand eller asfalt på den främre delen av ögat och detta känns speciellt vid blinkning. Ögonen blir ljuskänsliga, svider och gör ont, samt blir ofta lätt röda. Rök och drag upplevs som besvärande. Läsning och arbete vid datorskärm tröttar ögonen. Ögats tårkörtlar kan ibland svullna upp och ge besvär. Kontaktlinser bör inte användas och bruket av ögonmakeup bör minskas eftersom detta ökar irritationen. Kontakt med ögonläkare bör alltid finnas. Ögondroppar, som finns att få med eller utan recept, kan lindra besvären.

Torr mun, näsa och svalg.

Torrhet i näsan och i de övre luftvägarna kan vara mycket besvärande. Torrhet i mun och nedsatt salivproduktion betyder svårigheter att finfördela och svälja mat och att rengöra munnen efter måltider, vilket ofta ger tandproblem ibland med svampinfektion som följd. Trots en god munhygien har personer med Sjögrens Syndrom ofta onormalt hög frekvens av karies med täta tandläkarbesök som följd. I de flesta fall är det tandläkaren som först misstänker Sjögrens Syndrom. Sjukdomen leder ofta till luftrörsbesvär, med hes, skrovlig röst och torrhosta. Salivkörtlar kan ibland svullna upp och ge besvär bl a i form av tryckkänsla. Utmärkande är att man ofta dricker små mängder vatten – även nattetid – för att lindra besvären.

Led- och muskelsmärtor.

Många upplever perioder med smärtor i kroppens hand- och fingerleder och muskler (artralgi/myalgi).

Statistik.

Sjögrens Syndrom är en vanlig orsak till arbetsoförmåga. Den dominerande orsaken är den kolossala tröttheten (54 %), följt av led/muskelsmärtor, medan ögonproblemen kommer först på tredje plats.

Diagnos.

Ofta söker den som är sjuk många olika läkare för sina problem; allmänläkare, ögonläkare, infektionsläkare, tandläkare, m.fl. Personer med Sjögrens Syndrom har sällan exakt samma symtom och sjukdomsbild. Symtomen från Sjögrens Syndrom har likheter med många andra sjukdomar, varför diagnos kan vara svår att ställa. Om misstanke om Sjögrens Syndrom föreligger bör prov tas för att upptäcka autoantikroppar i blodet, men det bör påpekas att man kan ha Sjögrens Syndrom och inte ha auto-antikroppar i blodet. Tester beträffande funktionen av tår- och salivkörtlar bör utföras, liksom ibland även läppbiopsi. Det är viktigt att dessa personer får en adekvat diagnos eftersom detta är förutsättningen för effektiv läkemedelsbehandling. Vid misstanke om Sjögrens Syndrom bör remiss till reumatolog sändas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet. Ett samarbete mellan tandläkare, ögonläkare och reumatolog måste föreligga innan diagnosen kan säkerställas.

Behandling.

Ännu finns inte någon medicin som kan bota Sjögrens Syndrom i sin helhet. Problemen i ögon och mun kan lindras eller avhjälpas med tår- och saliversättningsmedel. Många ögonpreparat, helst utan konserveringsmedel, kan på liknande vis förbättra ögonirritationen. Tuggummi kan rekommenderas till personer utan tandprotes. Sugtabletter som Xerodent® och Salivin® samt ett gel, Oralbalance® kan underlätta vid muntorrhet. Systemisk behandling med tabletter eller mixtur som bromhexin, (=Bisolvon®), kan ibland lindra torrhostan och minska olika symtom från ögon och mun. Salagen®, Pilocarpin kan på liknande sätt förbättra speciellt muntorrheten, men kan ha biverkningar som svettningar och ökad urinering. Jättenattljusolja, Efamol, kan ibland också avhjälpa och förbättra livskvalitén särskilt med att reducera tröttheten. Behandling med icke-steroida, antiinflammatoriska medel kan ofta behövas eftersom de kan reducera besvären från olika organ samt led- och muskelsmärtorna. Vid svårare sjukdomssymtom kan starkare mediciner vara nödvändiga för att ge ett tillfredsställande liv. Det måste framhållas att Prednisolon® (ett Glucocorticosteroid) sällan används vid Sjögrens Syndrom. All behandling är vanligtvis individuell och bör planeras noga tillsammans med behandlande reumatolog/tandläkare och ögonläkare.

Varifrån kommer namnet Sjögrens syndrom?

Sjukdomen har fått sitt namn efter den svenske ögonläkaren Henrik Sjögren (1899-1986). År 1933 försvarade Henrik Sjögren sin avhandling, ”Zur Kenntnis der Keratoconjunctivitis Sicca”, där han beskrev flera fall av vilka några hade RA. Mellan 1936 och 1967 var Henrik Sjögren chef för ögonkliniken vid Jönköpings sjukhus. Henrik Sjögren blev hedersprofessor vid Göteborgs Universitet 1961. I maj 1986 utsågs han till hedersordförande vid det l:a Internationella Seminariet i Köpenhamn, Danmark. Henrik Sjögren avled i Lund den 17 september 1986.

Startsidan..